Hur allt började
Hej och välkomna till min blogg. Jag är en tjej på 13 år, som vem som helst. Men det är ändå något speciellt med mig. Jag har problem med handlederna och har haft det i säkert ett år, men de senaste fem månaderna har jag fått mer och mer problem. Det här är min blogg om mitt liv, dagarna i skolan och mina läkarbesök.
Det började i September, jag fick mer ont och berättade för min mamma att jag verkligen hade jätteont. Jag har glömt bort det mesta från den tiden, men ska försöka komma ihåg. Vi åkte in till akuten, men de sa att de kunde inget göra. Vi fick komma en annan dag.
De började med att röntga handlederna, men kunde inte hitta något. Men vi fick såklart vänta med att få svar en väldans lång tid. Till slut fick vi veta att det inte var något. Skönt. Men ändå inte, för då kunde det ju vara vad som helst. Jag började berätta för kompisar att jag hade ont, och inte kunde göra vissa saker. Och jag går på basket, tränar tre gånger i veckan vanligtvis, men nu kunde jag inte alls träna lika mycket.
Nu kommer den tiden jag inte kommer ihåg riktigt. Men jag vet att vi fick komma in på Sachsska Barnsjukhus (SÖS) och där fick vi träffa reumatologerna, de frågade massa saker och började misstänka att jag hade Reumatism. Jag fick mediciner, men blev inte mycket bättre, en av medicinerna var kortisontabletter. de hjälpte verkligen inte, varje dag var jobbig, varje dag kändes som en vecka. I skolan kunde jag inte skriva för hand, inte vara med på gympan, osv. Efter mycket om och men beslutade läkarna att prova med kortisonsprutor. Vilket inte heller hjälpte. Jag ville då att hela min klass och lärare skulle veta, och jag och min mamma berättade för min lärare, och hon berättade i sin tur för klassen om mina problem om du undrade varför jag inte kunde skriva, lyfta saker osv.
Jag fick röntga handlederna igen, och jag tror det var då minm läkare hittade svullnader på sidorna om hendlederna. Han ville då att jag skulle göra ultrljud på handlederna. Det dröjde lång tid, men till slut fick vi komma. Det var då det nya beskedet kom. Ganglion. Vätskefyllda ledkapslar i båda handlederna. Nej, inte något annat. Ja, inte reumatism. Mne ändå, här har jag gått och trott att det är Reaumatism, sagt till alla att det är det, men, hellre Ganglion än Reumatism. Mina Ganglion är ca 6 mm stora, och sitter ganska långt in. Ganglion är ganska så vanligt, men de flesta som har det syns det på, en liten bubbla som sticker ut, men min syns inte. Ingen ser att jag har ont, vilket dels är skönt, folk kollar inte eller frågar inte. Men det är ndå skönt om det syns, folk puttas inte utan tar det försiktigt och förstår om jag inte kan bära saker eller öppna dörrar. Vi blev nu avskrivna från reumatologen på Sachsska, för det är ju inte Reumatism jag har. Vissa som har Reumatism får problem med ögonen, så jag skulle kolla om jag hade något problem med de. Läkaren tyckte ändå att jag sulle kolla om det var något fel. Så vi fick en tid på Huddinge sjukhus. Vi kom in till läkaren och hon kollade synen, om jag såg skillnad på färger och frågade saker, som om jag såg dubbelt, men det gör jag inte. Allt var bra, förutom att jag hade en svulnad. Dett skulle vi kolla upp med magnetröntgen, vilket vi gjorde i går på Sabbatsberg.
14 Januari 09.40
Vi var på Sabbatsberg närsjukhus. Jag fick lägga mig på en säng, ha hörlurar på mig, eftersom det skulle "knacka", men det lät mer som en sådn där borr som man borrar i gatan med. De satte på lite musik i lurarna, men den hörde nästan inte. De tog foton på minaögon och huvudet. Efter fick jag väldigt ont i huvudet, av ljudet och att det var jobbigt.
15.30 Astrid Lindgrens barnsjukhus
Jag går även hos arbetsterapeut, igår var mitt andra besök hos henne, jag fick parafinbad på händerna, känns som stearin ungefär, det är för att det ska bli värmande och skönt är det. Hon ska även beställa en Alpha Smart Neo, som är ett tangentbord man kan spara 100 A4-sidor, i 8 olika filer, som man sen kan ladda in i datorn via USB, så en sådan ska jag få låna, att ha i skolan, det är jättebra!
Hoppas du gillar min blogg än så länge. Fortsätt gärna läsa, för det kommer mer
Det började i September, jag fick mer ont och berättade för min mamma att jag verkligen hade jätteont. Jag har glömt bort det mesta från den tiden, men ska försöka komma ihåg. Vi åkte in till akuten, men de sa att de kunde inget göra. Vi fick komma en annan dag.
De började med att röntga handlederna, men kunde inte hitta något. Men vi fick såklart vänta med att få svar en väldans lång tid. Till slut fick vi veta att det inte var något. Skönt. Men ändå inte, för då kunde det ju vara vad som helst. Jag började berätta för kompisar att jag hade ont, och inte kunde göra vissa saker. Och jag går på basket, tränar tre gånger i veckan vanligtvis, men nu kunde jag inte alls träna lika mycket.
Nu kommer den tiden jag inte kommer ihåg riktigt. Men jag vet att vi fick komma in på Sachsska Barnsjukhus (SÖS) och där fick vi träffa reumatologerna, de frågade massa saker och började misstänka att jag hade Reumatism. Jag fick mediciner, men blev inte mycket bättre, en av medicinerna var kortisontabletter. de hjälpte verkligen inte, varje dag var jobbig, varje dag kändes som en vecka. I skolan kunde jag inte skriva för hand, inte vara med på gympan, osv. Efter mycket om och men beslutade läkarna att prova med kortisonsprutor. Vilket inte heller hjälpte. Jag ville då att hela min klass och lärare skulle veta, och jag och min mamma berättade för min lärare, och hon berättade i sin tur för klassen om mina problem om du undrade varför jag inte kunde skriva, lyfta saker osv.
Jag fick röntga handlederna igen, och jag tror det var då minm läkare hittade svullnader på sidorna om hendlederna. Han ville då att jag skulle göra ultrljud på handlederna. Det dröjde lång tid, men till slut fick vi komma. Det var då det nya beskedet kom. Ganglion. Vätskefyllda ledkapslar i båda handlederna. Nej, inte något annat. Ja, inte reumatism. Mne ändå, här har jag gått och trott att det är Reaumatism, sagt till alla att det är det, men, hellre Ganglion än Reumatism. Mina Ganglion är ca 6 mm stora, och sitter ganska långt in. Ganglion är ganska så vanligt, men de flesta som har det syns det på, en liten bubbla som sticker ut, men min syns inte. Ingen ser att jag har ont, vilket dels är skönt, folk kollar inte eller frågar inte. Men det är ndå skönt om det syns, folk puttas inte utan tar det försiktigt och förstår om jag inte kan bära saker eller öppna dörrar. Vi blev nu avskrivna från reumatologen på Sachsska, för det är ju inte Reumatism jag har. Vissa som har Reumatism får problem med ögonen, så jag skulle kolla om jag hade något problem med de. Läkaren tyckte ändå att jag sulle kolla om det var något fel. Så vi fick en tid på Huddinge sjukhus. Vi kom in till läkaren och hon kollade synen, om jag såg skillnad på färger och frågade saker, som om jag såg dubbelt, men det gör jag inte. Allt var bra, förutom att jag hade en svulnad. Dett skulle vi kolla upp med magnetröntgen, vilket vi gjorde i går på Sabbatsberg.
14 Januari 09.40
Vi var på Sabbatsberg närsjukhus. Jag fick lägga mig på en säng, ha hörlurar på mig, eftersom det skulle "knacka", men det lät mer som en sådn där borr som man borrar i gatan med. De satte på lite musik i lurarna, men den hörde nästan inte. De tog foton på minaögon och huvudet. Efter fick jag väldigt ont i huvudet, av ljudet och att det var jobbigt.
15.30 Astrid Lindgrens barnsjukhus
Jag går även hos arbetsterapeut, igår var mitt andra besök hos henne, jag fick parafinbad på händerna, känns som stearin ungefär, det är för att det ska bli värmande och skönt är det. Hon ska även beställa en Alpha Smart Neo, som är ett tangentbord man kan spara 100 A4-sidor, i 8 olika filer, som man sen kan ladda in i datorn via USB, så en sådan ska jag få låna, att ha i skolan, det är jättebra!
Hoppas du gillar min blogg än så länge. Fortsätt gärna läsa, för det kommer mer
Kommentarer
Trackback
